Ett brev från en mamma: Jag födde dig, du kom utan beskrivning. Jag vet att jag har gjort många fel, men jag vet att jag har gjort vad jag kunnat i min kärlek till dig". Inlägget fortsatte i samma "jag vet inte alltid hur, men jag
försöker"-anda.
Lite så känner jag just nu med alla fina små och stora plantor. Har de för varmt? Täcker fiberduken tillräckligt? Fryser de på nätterna? Har växtstödet rasat? Är det tillräckligt med näring eller alldeles för mycket? Har ollonborren knaprat
i sig alla rötter? Mumsar sniglarna i sig alla bladen? Kan fåglarna sluta nalla bondbönorna under duken?
Fröerna kom med beskrivning. Ändå googlar och googlar jag efter "rätt" svar. Jag inser också att jag inte är ensam. Samma frågor med tusen följdfrågor hopar sig i hönsmammepappedjungeln. Lika många olika svar lämnar mig med lika många
frågetecken. Jag får helt enkelt testa mig fram. Det är ju just vad detta år kommer att bestå av. Test, experiment och en ännu mängdosäker skörd.
Jag bjuder så länge på en bild av min stora lilla druvgurka. Den trivs bra. Inomhus. Fastklamrad mellan flera hyllplan. På höjden. Fast det inte stod så i beskrivningen.
/Camilla