
Ikväll har jag skurit upp ett gäng finfina tomater, lagt dem på en bakplåt och strösslat över lite salt. Klockan är ganska mycket för en (nästan) återställd lärare i sina bästa år. Bästa år. Nött uttryck. Bästa år är väl de år en har möjlighet och förutsättningar att göra
dem bra. I vilket fall, klockan är sent och med en ugn uppvärmd till 100 grader, så borde jag hinna med att få sol(ugns)torkade tomater innan ögonlocken är alltför tunga. Jag kan ju avslöja att jag skriver detta med ett öga öppet. Nåväl. Tomaterna
ska sedan få dimpa ner (avsvalnade) i en glasburk med fin olja, lite härliga kryddor och vitlöksklyftor. Men innan dess fortsätter jag filosofera om nötta uttryck.
Livet, i sina bästa år. Eller, Familjemys.


Verkar vara bra år i alla fall.
... och tomaterna! 4-5 timmar, med ugnsluckan något på glänt kan bli riktigt bra! Picka några hål på ytan efter någon timme eller två för att släppa ut lite mer vätska. Glöm inte att lägga tomaterna med skalet nedåt. Lycka till!
/Camilla