Höst är inte bara kommande mörker och kyla, utan för mig har det alltid varit ett hopp om nystart och förändring. Kanske kan det bero på att mitt arbetsår startar nu. Det blir mer naturligt för mig att räkna året efter läsår. Jag har också en ny
energi efter ett sommarlov. Men det känns ändå starkare i år. Vad beror det på?
När jag startade upp mina odlingar i våras så såg jag vår och sommar som mitt odlingsprojekt. Men ju mer jag arbetar med trädgården, ju mer förstår jag att det inte tar slut i augusti för att vila ända till februari. Det är istället som ett årshjul,
olika typer av odling beroende på årstid. Det tar ny fart igen! Tempot saktas ner såklart, men jag har alltid arbete att göra; gräva nya bäddar, kompostera, skörda, rensa och faktiskt så nytt!
37 år gammal har jag också på riktigt börjat förstå att läraryrket är just bara ett yrke. Det har denna sommar lärt mig. Innan visste jag det, men idag tror jag att jag förstår det.
Jag är inte lärare. Mitt yrke är lärare (och ofta ett fantastiskt roligt sådant bör tilläggas). Men vem ÄR jag då? Idag är jag en musicerande, odlande konstnärssjäl som värnar om tiden att få vara just JAG.
Idag ska jag fortsätta ligga nerbäddad i soffan så länge jag förmår. Men jag kommer drömma om helgens grävprojekt, skörd och nysådd. Grönkålen har startat om på nytt, nya plantor av kålrabbi vågar ta plats, vintersalladen kikar upp ur jorden,
dill och persilja växer kaxigt upp mellan nyskördade kålsorter och rotsaker.
Livet. På riktigt.
